Introduktion
Vi upplever alla utmaningar i dagens turbulenta arbetsliv.
Ett sätt att möta dessa utmaningar är att skaffa sig
en egen mentor.
* nya idéer
* inspiration
* ny kunskap
* möjlighet till reflektion och kontemplation.
När man som jag är född med ett
funktionshinder så blir
livet annorlunda. Det blir inte nödvändigtvis sämre,
men det blir annorlunda. Och leder funktionshindret som i mitt
fall till att man varken kan gå eller använda sina händer
så särskilt bra så får man tänka om.
Man lär sig att tänka i nya banor. Man lär sig bland
annat:
•
att det är på mig det beror
•
att det svåra även kan inrymma möjligheter
•
att självuppfattningen är grundläggande
Är man dessutom hänvisad till en situation där man dagligen
och stundligen måste ta emot hjälp från andra så lär
man sig snart att man måste inta ett kreativt förhållningssätt
till de utmaningar som man möter. Kreativiteten blir en del av
vardagen.
Den kunskap om livet som man härigenom förvärvar vill
man gärna förmedla till andra. Jag gissar att det var därför
som jag började arbeta som mentor. Men det är inte hela sanningen.
Jag tror också att följande tre faktorer spelade in:
*
Mitt intresse för böcker
* Min nyfikenhet på människor
* Min inriktning mot resultat
Mitt intresse för böcker började rätt tidigt i
livet. När mina kompisar sprang ut för att spela fotboll
så tog jag fram en god bok. På så sätt lärde
jag mig redan i ungdomsåren att man har ett val. Antingen lägger
man sin uppmärksamhet på det man kan eller på det
man inte kan. Och väljer man i varje situation att enbart tänka
på det man inte kan, så blir livet rätt tråkigt.
Livet är fullt av begränsningar för var och en av oss.
Oavsett vilket val vi gör så är det alltid förknippat
med vissa uppoffringar – uppoffringar som vi säger ja till
när vi väljer just det handlingsalternativet.
I varje situation som vi hamnar i finns det således det vi kan
kontrollera och det vi inte kan kontrollera, och valet är vårt.
Det går alltid att välja vad man ska lägga sin kraft
och energi på.
För mig var det så att mitt intresse för böcker
också berodde på en vetgirighet. Jag ville veta hur saker
och ting fungerade och hängde ihop. Jag tror att en sådan
vetgirighet är en förutsättning för att bli en
bra mentor. Mentorskap är ju en form av kunskapsförmedling
och då är det givetvis bra om mentorn besitter vissa kunskaper,
men också är beredd att hela tiden utvecklas och lära
sig mer.
Min nyfikenhet på människor började också tidigt
i livet. När man har ett rörelsehinder som jag så sitter
man ganska mycket. Man springer inte omkring lika mycket som andra
barn och ungdomar. Istället tvingas man kanske lyssna till vad
de vuxna samtalar om. Man tvingas reflekterar över deras glädjeämnen
och besvär.
Det dröjde inte heller länge för än andra slog
sig ner bredvid mig och började anförtro sig med både
det ena och det andra. Det är något med själva sittandet
som är viktigt här. Jag antar att det känns tryggt att
slå sig ner bredvid någon som redan sitter. Det inger en
känsla av lugn och förtroende.
Många gånger när vi söker oss till en mentor
eller en annan samtalspartner kan det var just detta som vi är
ute efter. Vi kanske är ute efter en fristad från vardagens
stress och tumult. Vi behöver komma ifrån ett tag för
att få möjlighet att samla tankarna och komma igen med nya
krafter.
Men detta förutsätter givetvis också att du hittar
någon som är intresserad av att lyssna till din historia.
Jag hade tidigt ett sådant intresse av att lyssna till människors
berättelser och livsöden.
Vad som räknas i den här världen är resultat. Vill
du förändra något så måste du också åstadkomma
något. Det går inte att enbart tänka sig fram till
en förändring.
Det finns människor som kommer till den här världen
fast beslutna att förändra den. De vill göra något
bättre av den. De kanske blir aktivister i Green Peace eller engagerar
sig i någon annan organisation.
Efter en tid upptäcker de kanske att det inte går att förändra
världen enbart genom att protestera mot det som är dåligt.
De kanske får insikt om att ett bättre sätt att förändra
världen är att lyfta fram det som är bra.
Jag gissar att jag är en av dessa individer. Jag har upptäckt
att uppmuntran faktiskt kan leda till förnyelse – inte minst
genom att försöka leva som man lär. I min verksamhet
med mentorskap försöker jag visa andra att det går:
*
att ta ett större ansvar för sitt eget liv
* att övervinna svårigheter
* att skapa sig det liv man vill ha
Härigenom försöker jag bidra till att den här världen
i någon mån blir något bättre.